Jag skäms. 

Jag skäms för att jag imorse tyckte att livet var orättvist för att jag inte hann köpa finkaffe innan jag satte mig på tåget. Jag skäms för att jag tyckt livet varit orättvist och tråkigt för att jag måste städa eller för att jag måste gå ner med soporna. Jag skäms för att jag bråkat med Kevin eller andra familjemedlemmar om skitsaker. Jag skäms för att jag ibland tyckt livet varit så orättvist och dumt att jag funderat på att gräva ner mig någonstans i en håla där ingen kommer hitta mig. 

Jag skäms oerhört mycket. 

För att livet är så skört, och livet är trots allt en så fin sak vi alla fått chansen att uppleva. Vem i hela friden är jag att bli sur och irriterad för att jag inte hinner köpa finkaffe på morgonen innan jag sätter mig på tåget när det finns otroligt fina människor där ute som får så mycket skit de inte förtjänar?

Jag är tom på ord, men samtidigt känner jag så otroligt mycket inom mig som jag bara vill få ut. Jag har ont i bröstet och en stor klump i magen. 

Idag är en jobbig dag, en tung dag men samtidigt för någon annan är detta en fantastisk dag. Jag har hamnat lite mitt emellan. 

För samtidigt som detta är en fantastiskt dag, för en kär vän till mig fick idag sin fina dotter. Så är det en otroligt tung och orättvis dag, för en annan kär vän har fått ett fruktansvärt besked.

Jag känner en person, som är en av de finaste människorna jag någonsin har träffat. Hon är alltid sprudlande glad och man blir så glad av att se henne. Hon har alltid något positivt att säga, hur svår situationen än är, så vet hon alltid innerst inne att det fixar sig. Hennes leende smittar av sig och man trivs jättebra i hennes närhet. I lite mer än 2 är nu har jag haft äran att känna denna person, och jag är sö glad för det.

Men ibland, hur stark, glad och positiv man än är så kommer man till en punkt då man inte orkar vara det längre. När allt för mycket har gått emot en och tillslut tar över en så orkar man bara inte. 

Så nu är det min tur, och alla andras tur att vara starka för henne.

Jag vet att hon fortfarande är stark, och kommer fortsätta vara det tills detta skitet har tagit slut och hon kommit ur det hel igen. Men under tiden ska jag hjälpa till.

För hur stark man än är, så får man backa ett steg och be om hjälp ibland.

Vi alla finns här för dig, hela vägen.

Du är stark & vi tror på dig.

FUCK CANCER.