AUGUSTI 22, 2014

Jag önskar att alla i livet får chansen att antingen jobba eller utbilda sig till det dem längst inne drömmer om att  spendera en väldigt stor del av livet att göra. Det finns inte många saker i livet som kan bringa en sån lycka som det gör att gå till ett jobb som man älskar. Jag har en hel del erfarenheter, bra som dåliga, av en rad olika praktikplatser, inom en rad olika brancher. Jag har i princip alltid känt någonstans i mig att "det hade varit roligt att jobba i butik, eller kanske inom vården, eller kanske till och med inom räddningstjänsten".. Men någonstans långt inne så har väl alltid barnomsorgen tilltalat mig på något sätt, fast att jag för cirka två år sedan inte hade provat "på riktigt".

Jag har aldrig varit tjejen som velat läsa vidare efter att jag gick ut gymnasiet. Jag hatade skolan när jag gick, dels för att det fanns många personer som inte var speciellt snälla mot mig. Redan i högstadiet hatade jag att gå till skolan, så det var ju inte direkt så att allt började bra.

Jag gick ut skolan och velade fram och tillbaks över vad jag skulle göra. I princip varje gång kom jag fram till att jag inte ville läsa vidare. Jag kunde ju inte, jag var dålig i skolan och skulle ju aldrig klara av det

Tiden gick och det började luta mer och mer åt ja-hållet. Jag började tro på migsjälv, att det faktiskt fanns saker jag var duktig på och kunde.

Allt "slutade" med att jag fick chansen att prova på förskolläraryrket och efter den prövningen, blev anställd i 1 år, och nu efter det vikarie. Jag är så otroligt lycklig och tacksam för den chansen. För trots alla motgångar, alla trotsiga 1-5 åringar och alla tålamodsprövande föräldrar är detta det roligaste och mest glädjegivande jag provat i hela mitt liv.

Jag kom tillslut fram till vad jag ville göra med mitt liv, jag insåg att jag visst ville gå på högskolan och kämpar i detta nu för att komma in. Jobbar på betygen som inte blev de bästa efter många jobbiga år i skolan och jobbar på migsjälv..

 
För jag? Jag ska minsann klara detta!

Jag hoppas innerligt att alla ni där ute hittar ert "kall" ni också. För såhär glad som detta jobbet gör mig, det önskar jag för alla. Ge inte upp, och för guds skull, säg aldrig, aldrig!

För en dag, ja då ska jag stolt kunna säga att jag är utbildad Förskollärare!

 


ta hand om varandra, /k

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0